Marta's Monterosa Blog

I am passionate about the Alps. They are my heart's home and the place where I would like to spend the last day of my life. I have been a tourist in the village of Champoluc in the Italian Monterosa for all my life and worked as a tourist operator in this area since more than 15 years.

I believe in respect for the special environment of this place that you can find only here. We all gain by enjoying its beauty, while trying to make a minimum impact at the same time. Leave it for our children in the future!

I believe in respect for people who live here with their traditions and culture, language, and work, their genuine products and delicious wines. They open their homes for us, tourists and meet us as their guests, if we are able to open our hearts for them. I have a friend who is a hotel owner and he says that when stressed people from the city come to his place, he tells them to sit down and take a drink before they even begin to worry if they have a room. Perhaps, we can bring a little of their kindness and calmness with us on our way back to the city.

My philosophy is to give back a little of what the mountains and the people from this place have given to me and to my family through my work, to communicate my philosophy and my passion to those who follow me on the blog, and in my trips as a tour operator.

If you would like to visit Champoluc, Gressoney, Alagna or other villages in the Aosta Valley, trek or ski in the Monterosa, discover Sardinia or other places we offer, contact us.

Solo Ragazze - Vandring i Champoluc For Ladies Only

Posted: Oct 23, 2016
Categories: Champoluc, Blog
Comments: 0
Author: TheAlps

Jag kommer fram till Champoluc vid middagstid och möts av ett skådespel av färger. Bergen solar fortfarande sina toppar. Det kommer att bli de finaste dagarna under hela sommaren, 25 grader och glasklar luft.

Bron till högre höjder

Vi väntar på femton damer som ska vandra med Linnea och mig i detta underbara sommarlandskap som ligger nedanför Monte Rosas vita glaciärer.

Hotel Castor välkomnar alla med värme, två mycket sällskapliga hundar och en Prosecco. Damerna är försenade ett par timmar, på grund av osannolika tekniska fel på två olika flygplan, men kommer alla fram första kvällen enligt plan. En god middag på hotellet och ett tidig godnatt efter dagens långa resa.

Vi ska testa hur det känns att gå på de branta stigarna som Walserfolket trampat upp, för att ta med sig varor mellan dalarna i Alperna. Det krävs lite teknik för att inte tappa andan efter den första stigningen på 100 höjdmeter -gå mycket sakta och metodiskt för att få in rytmen i stigningen. Efter en första kafferast på anrika restaurangen vid Hotellerie de Mascognaz, går vi till Frantze för lunch och därefter vandrar de allra modigaste hela vägen till Laghi Pinter, vilket visar sig vara ett större äventyr än väntat, med lite panik, svindel och myckt försenad ankomst till byn.

Frantze, hotellet på 2000 m ovanför Champoluc, dit man inte kommer med bil.

På lunchen är skönt med lite skugga, något som annars inte är så lätt att få nu i slutet på augusti. Det är värt att nämna att det lilla hotellet jämt är fullbokat under vintertiden, vilket säger både att det är bra och att det faktiskt är öppet även på vintern. Här kommer man gärna för en lunch i solen mot vårkanten, speciellt efter en tur med stighudar mot Lago Perrin, en ski-randonnéeklassiker i dalen.

Laghi Pinter, 2700 möh

Vi kommer fram till Pinter på 2700 möh vid halv fyra på eftermiddag och märker att en av sjöarna är helt torrlagd. Det är varmt och det har inte regnat på länge! De andra två glittrar i eftermiddagens starka ljus med olika färger och skepnader. Vid det här läget är jag riktigt imponerad av alla kvinnor som är här och trotsar sin ovana vid höjder, onda knän och ett antal år i ryggsäcken. Jag ser åter en gång vilken styrka vi kvinnor har, mentalt framför allt, beroende på att vi ska klara oss i en all för kvinnovänlig värld? Här på vandringen har vi inte så många bekymmer egentligen, men vi bär också på vår del av ett arv av slöjor som någon annan bestämmer ska vara på eller av, vare sig det är imamer eller fransoser. Där slank det in lite politik också. Men det är faktiskt så att man hinner med att höra på ens egna tankar när man vandrar. Meditativt och segt.

När vi landar tillbaka i byn får vi vara med om en mycket trevlig och kunnig Champagneprovning på hippaste baren i Champoluc, Santé. Vad är skillnaden mellan Prosecco, Franciacorta och Champagne? Utöver platsen de produceras på alltså. Är ni intresserade att veta mer tycker jag att ni ska följa med till Monterosa vinter som sommar (och vår och höst med förresten) så lär vi er.

Ramlar i säng och sover som en stock.

Dag två blir betydligt lugnare än första. Temperaturen är fortfarande hög och vi har lite träningsvärk efter gårdagen. Det blir ostprovning på La Tchavana följt av lunch under parasollerna på ställets restaurang och hemlagad glass. Lite förvirring kring vad det är för smaker vi har beställt, men alla är nöjda och glada. Jag bestämmer att det är för varmt för att fortsätta uppåt mot vårt ursprungliga mål och ändrar plan så att vi går platt och i skogen istället längst med Ru Courtod, en historisk bevattningskanal från 1300-talet. Vi avslutar vandringen med lokalbryggt öl från Aostadalen på episka Fior di Roccia, enda restaurangen och baren i byn Saint Jacques och anhalt för bergsguiderna med tuffa alpinister sommar som vinter.

Fior di Roccia

Dag tre lämnar vi hotellet och beger oss på trekkingäventyr med lätt ryggsäck. Vi vandrar hela dagen och tar sedan in på vår favorit, rifugio Ferraro, långt bort från civilisationen och bilvägarna. Det fina när man gör en flerdagsvandring i Champoluc är att man kan gå utan att bära med sig tungt. Det finns ett antal rifugio och pensionat på två till tvåtusenfemhundra meters höjd, som man lätt når vandrandes eller även delvis med hjälp av liftsystemet. Här får man bo på mysiga enkla rum med täcken och kuddar och äta goda middagar i trevligt sällskap med andra vandrare. De flesta tar kortare två- tredagrs turer, men en del ger sig ut på längre turer, på en Alta Via, eller på en Monte Rosa Tour, en långvandring mellan Italien och Schweiz.

Mot Lago Blu

Vi kommer först till dalens “beach” Lago Blu, som idag är riktigt tjock med folk, mycket beroende på värmen. Här badar ett par av oss, till italienska förvånade miner. Det är fortfarande varmt och vattnet är inte mycket kallare än i havet i Sverige ju.

“Lago

Vägen går vidare under glaciärerna som känns verkligen nära nu. Nästa år kanske några av våra fantastiska tjejer vill testa att komma längre upp, kanske till en av de högt placerade rifugi som Lambronecca eller Guide d’Ayas, på 3500 möh, för att testa hur det är att uppleva stjärnhimlen så högt upp!? Samma service hittas ju där, med god mat, sängar och trevligt sällskap.

Monte Rosa, Breithorn, Pollux och Castor, tre av tjugo 4000 m toppar

Landar lite trötta och väldigt glada på Ferraro vid femtiden, precis lagom till en drink före maten. Jag kan inte dela rum med folk så jag tar in på närliggande Rifugio Frachey och får ett eget rum. Det går det med uppe på 2000 meters höjd! Middagen är en fantastisk upplevelse av lokal traditionell mat med polenta i olika former och köttgrytor, ostar, charkuterier och väldigt lite grönsaker. Ägaren Fausta, som sticker till Himalaya när hon inte jobbar, blir sur för att jag svikit henne genom att bo hos konkurrenten. Men vem bryr sig? Jag kommer tillbaka nästa gång. Just det, jag glömde att Marzia kom och körde ett yogapass ute i naturen. Inte det bästa passet jag har upplevt, men ganska skönt att sträcka på lederna efter några vandringsdagar.

Långsam Yoga

Yoga i Champoluc är stort nu, med en egen organisation och en massa spännande events att hänga med på! Nya tider nya vanor! Liksom det har blivit så poppis att springa i bergen numera. Man snackar om trail running och extrema marathon i höga berg, Tor des Geants till exempel, men även “vanligare” människor har upptäckt det här med att springa upp- och nerför backen istället för att gå, och det ger faktiskt lite adrenalin. Vi har en egen Runners Camp på tal om det…

Sista dagen ägnar vi mest att komma ner från Ferraro på olika sätt. Några av oss går lite längre och belönas med en av dalens vackaste vyer.

Idag åker tjejerna hem och vi avslutar med grillat i hotellträdgården. Väldigt italienskt sätt att fira söndag!

Söndagslunch

Tack alla underbara kvinnor för en härlig upplevelse och en skön vandring. Jag hoppas innerligt att vi ses igen nästa år!

Vad har hänt: 

Alla har lärt sig gå med stavar 

Alla har lärt sig att vandra på höga alpstigar 

Alla har ätit mycket mat 

Alla har träffat nya vänner 

Jag är priviligierad att få göra sådana fina resor

Nästa resa Solo Ragazze blir sista helgen i augusti 2017. Checka din mail och vår hemsida samt Facebook för mer info.

Print

Name:
Email:
Subject:
Message:
x
  • CONTACT US
    Please, write to us and ask us your questions, and we will get back to you.

    CONTACT US